Socialt verksam. Invald 1907. Sällskapets sekr. 1918–1921, ordf. 1921–1935.
Ida von Plomgren (1870–1960), mest känd under smeknamnet Plom, var under många år en inspirerande centralgestalt i Nya Idun. Hon var född och uppvuxen i högreståndskretsar men blev redan som ung intresserad av kvinnosaken och tidens sociala förhållanden. Hon kom att ägna hela sitt yrkesliv åt Fredrika Bremer Förbundet där hon var verksam i olika positioner i fyrtio år. Hon anställdes 1900 och var bl a. förbundets sekreterare, framför allt var hon chef för dess yrkesrådgivningsbyrå. Hon var bl a. styrelseledamot och sedan ordförande för FBF:s Stockholmskrets.
Också sin fritid ägnade hon åt föreningsliv. Förutom i Nya Idun var hon ordförande i Lyceumklubben. I båda dessa positioner fick hon utlopp för såväl sina administrativa och representativa som för sina litterära talanger. I Nya Idun var hon tillsammans med Annie Bergman (invald 1923) en flitig textförfattare. De skrev tillsammans spex som Mozarttravestin Figges bröllop 1933 och till sällskapets 50-årsfest 1935 Den gudomliga äppelkompotten.
Utöver detta var Plom också vice ordförande i Stockholms Kvinnliga Fäktklubb (grundad 1905). Plom hade 1900 erövrat svenskt mästerskap i florettfäktning. Klubben skulle ”ivra för fäktning som kvinnlig idrott” men också ”främja ett gott och glatt kamratskap bland sina medlemmar”. Flera av dessa var också medlemmar i Nya Idun. Även i fäktklubben fick Plom utlopp för sina litterära talanger. Varje år skrev hon en teaterpjäs för klubben, som drygade ut kassan med de recettaftnar som hölls i december varje år.
Så här beskrivs Plom av Idun-kamraten Beth Hennings (invald 1924):
”Hon var (…) så rikt begåvad med naturens alla möjliga håvor, att hon, född trettio år senare, hade kunnat stiga till vilken hög post i samhället som helst. Utom att hon var vacker och elegant, var hon strålande intelligent med en tankeförmåga, som var både skarp, klar och kvick. Men till detta kom en karaktärens gedigenhet, en framåtvilja och en social fördomsfrihet, som måste ha överraskat hennes omgivning.”
I Nya Iduns femtioårshistorik 1935 skriver Sigrid Leijonhufvud om Plom: ”Hennes med levande känsla för det sköna i alla former förenade humor, hennes stora världsvana, snabba orienteringsförmåga och lätthet att finna rätta ordet i alla situationer, glada eller allvarliga, ha år efter år gjort henne alltmer skickad att svinga sällskapets av Selma Giöbel konstförfarna hand snidade ordförandeklubba. Hon gör som ett plus till alla andra kvalifikationer i sällsynt grad skäl för epitetet idunesisk, med allt vad det innebär.” /BW
