Idunesen - vem är hon?

Eva Ralf (1923-2007) var efter studentexamen 1944 elev hos Carl Malmsten och blev därefter studieledare och utställningsansvarig hos Svenska slöjdföreningen (nu Svensk Form). 1950 flyttade hon till London och arbetade först för Council of Industrial Design där hon bl a. svarade för utställningen ”Scandinavia at Table”, och anställdes därefter hos möbelföretaget Finmar, som marknadsförde Alvar Aaltos möbler i London. Fem år senare återvände hon till Sverige. Här blev hon designchef hos Norrköpings Bomullsväfveri, mera känt som Tuppen, och från 1958 fram till 1963 hos Gamlestaden i Göteborg. Hos båda företagen arbetade hon med produktutveckling och förnyelse av framför allt bäddtextilier. Hos Gamlestaden knöt hon till sig en rad konstnärer, illustratörer och reklamare för mönsterformgivning, något som fick stor betydelse för företaget, vars produktion av tyger och mönster blomstrade under den här perioden.

Den mångsidiga Eva Ralf var också en aktiv folkupplysare och medarbetade flitigt i radio och tidningar som Femina, Idun och Vecko-Journalen. Hon gav även ut ett par böcker om inredning, Möbler och inredning (1958) och Välkommen hem (1985) där hon på ett lättsamt och pedagogiskt sätt lär ut hur man inreder ett hem. Hon var inredningskonsult åt Åhléns när företaget skulle nyinreda sina varuhus och var också en rad år verksam som designer för kontorsmöbelföretaget NKR i Huskvarna. Hon inredde även fartyg för bl a. Silja Line. En annan uppdragsgivare var Byggnadsstyrelsen för vars räkning hon bl a. inredde ambassaden i Lissabon. När kungen och drottningen fick ett vardagsrum i gåva av svensk möbelindustri var det Eva Ralf som stod för designen. Åren 1977-˗1984 drev hon en egen inredningsbutik på Linnégatan i Stockholm.

I en runa efter Eva Ralfs död 2007 skrev Margareta Holmqvist, Ingegerd Dormling, Agneta Lundström och Christina von Arbin, alla efterträdare till Eva Ralf på ordförandeposten i Nya Idun: ”Eva Ralf var en strålande ordförande i sällskapet Nya Idun 1983‒1988. Många minns med stor glädje och värme hur man av henne blev mottagen och introducerad som nyinvald, och fick del av den rika programverksamhet som präglades av höga ambitioner och generöst sinnelag under hennes ledarskap. Eva var som person aktivt nyfiken och debattglad, positivt livsbejakande med ett stort varmt skratt. När man försöker fånga in hennes livsgärning så slås man av den djupa förankringen i svensk hantverkstradition, den ständiga förnyelseambitionen och de stora kvalificerade uppgifter hon varit ansvarig för. Som en av de tongivande inredarna under en storhetsperiod för svensk design kommer hon att bli ihågkommen långt utanför vårt lands gränser.”/BW