Socialt verksam. Invald 1885. Sällskapets vice ordförande 1900-1901.
Therese Gyldén (1842-1937) var en av de femton utvalda som inbjöds till Nya Iduns allra första möte i februari 1885. Hon var född i den tyska staden Jena och ”uppvuxen i de allra bästa kulturella traditioner”. Hennes farfar, poeten och översättaren Karl Ludwig von Knebel, var god vän med Goethe. Det starka intresset för Goethe var något som sedan i hög grad kom att prägla hennes liv. Helt passande var det också i Goethes Weimar hon i början av 1860-talet först träffade sin blivande man, den finlandssvenske astronomen Hugo Gyldén, som då var verksam i Tyskland. De gifte sig 1865.
De första åren som gifta bodde paret Gyldén i Ryssland där Hugo Gyldén var adjunkt-astronom vid det kejserliga observatoriet i Pulkova. 1871 utnämndes han till chef för observatoriet i Stockholm och familjen flyttade in i professorsbostaden på Observatoriekullen. Här utvecklades snart ett omfattande sällskapsliv. Therese Gyldén blev känd som en av Stockholms mest lysande värdinnor. Att bli bjuden hem till Gyldéns ansågs som en stor ynnest. Hemmet på Observatoriekullen blev en centralpunkt för en kulturellt och vetenskapligt intresserad vänkrets. Här umgicks Viktor Rydberg, Ellen Key (en av Nya Iduns stiftarinnor), Sonja Kovalevsky (invald 1885) och många andra av tidens främsta vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Therese Gyldén förde med sig sina traditioner från Tyskland och hemmet var fyllt av minnen från Goethe. Det berättas att Ellen Key, som var en stor beundrare av Goethe, vid en middag hos Gyldéns böjde sig fram och hänfört kysste bordduken när hon fick veta att Goethe en gång suttit till bords och ätit vid den.
Men en bjudning hos Gyldéns efterlämnade ett sorgligt minne. En kväll 1891 var Sonja Kovalevsky en av gästerna. Hon hade återvänt till Sverige efter en utlandsresa med en envis förkylning. På vägen hem från Gyldéns råkade hon ta fel spårvagn och fick sedan gå till fots i blåst och kyla hem till Sturegatan. Inom några dagar övergick förkylningen i lunginflammation. Vännerna Therese Gyldén och Ellen Key turades om att vaka vid sjukbädden, men Sonja Kovalevskys liv gick inte att rädda. Hennes 13-åriga dotter Lill-Sonja gick vid den här tiden i Anna Whitlocks skola. Hon togs nu om hand av Therese Gyldén så att hon kunde avsluta skolgången i Sverige innan hon återvände till sin familj i Ryssland.
Även om Therese Gyldén mest av allt var känd som en strålande och spirituell värdinna ägnade hon också tid åt sociala frågor. Tillsammans med sin man var hon engagerad i Norrmalms sjukvårdsförening. Utan att tillhöra toppskiktet av kvinnor som arbetade för kvinnosaken dyker hennes namn upp i många olika sammanhang. När Föreningen för gift kvinnas äganderätt bildades, den första kvinnosaksföreningen, var hon med bland grundarna liksom vid bildandet av Fredrika Bremer Förbundet. Hon var också mycket intresserad av pedagogiska frågor och engagerade sig tillsammans med bl a. iduneserna Anna Whitlock (invald 1885), Hilda Casselli (invald 1885) och Sofi Almquist (invald 1895) i utvecklingen av flickskoleundervisningen. Hennes credo lär ha varit: ”Kvinnor kan!” En paroll som sedan tagits upp av senare kvinnogenerationer.
Efter Hugo Gyldéns död 1896 flyttade Therese Gyldén till Djursholm. Här fortsatte hon att ha ett gästfritt hem. Den tyskorienterade författarinnan och kritikern Klara Johanson (invald 1898), som även hon hade Goethe som husgud, var en ofta sedd gäst. Under många år tillhörde hon ett exklusivt Goethegesellschaft som bestod av henne själv, Therese Gyldén och Therese Gyldéns dotter Elsa. Klara Johanson beskriver hemmet i Djursholm som hämtat från Goethetidens Weimar eller Jena. ”Det var som om den tyska romantiken stigit in i Stockholms vardag.” Sina sista år bodde Therese Gyldén på Norr Mälarstrand. När Nya Idun firade sitt 50-årsjubileum 1935 var bara två av de femton första iduneserna i livet. Therese Gyldén, då 93 år gammal, var den ena, den andra Anna Munthe-Norstedt. /BW
