Pianist. Invald 1885.
Hilma Svedbom (1856-1921) var en på sin tid berömd pianist. Hon var en av de femton som inbjöds till Nya Iduns allra första möte i februari 1885. Senare samma år valdes hennes svärmor in. Hilma Svedbom var då sedan ett år tillbaka gift med kompositören och musikhistorikern Vilhelm Svedbom, son till idunesen Fredrika Limnell (se denna) i hennes första äktenskap.
Hilma Svedbom var åren 1874-1878 elev vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm där den skickliga pianopedagogen Hilda Thegerström (invald 1886) var en av hennes lärare. Tillsammans med violinisten Hilma Åberg (senare gift Lundqvist, invald i Nya Idun 1885) och cellisten Walborg Lagerwall (även hon invald 1885) bildade Hilma Svedbom i början av 1881 Damtrion. De tre unga musikerna begav sig raskt ut på turné i landsorten där särskilt Hilma Svedbom väckte upmmärksamhet för sitt pianospel. Tillbaka i Stockholm senare samma vår gjorde de debut i Stockholm. Svensk Musiktidning skrev i sin recension av konserten att trion ”visat vackra prof på musikalisk begåfning, allvarliga studier och gott och jemt samspel. Bland klöfverbladet utmärkte sig främst pianisten särdeles genom sitt solida och redbara föredrag af Bach”.
Damtrion fortsatte sedan under de följande åren att ömsom turnera ute i landet, ömsom ge konserter i Stockholm. De uppträdde även hos familjen Limnell, som under 1870- och 80-talen var berömd i Stockholms sällskapsliv för sina ”aftnar” i såväl våningen på Fredsgatan som det vackra sommarnöjet Lyran ute i Bredäng. Många av tidens kända kulturpersonligheter framträdde här med sång, musik och uppläsningar. Även Damtrion hörde till de inbjudna. Författarinnan Lotten Dahlgren (invald 1887) har i sin bok Lyran (1912) skildrat sällskapslivet där och berättar att salongen tidigt stod öppen för Damtrion, som framträdde vid många festaftnar och hur salongen då förvandlades till en överfull konsertlokal..
Sommaren 1882 reste trion till Västkusten och Danmark, for sedan runt i södra Sverige, upp genom landet och över till Norge. Med som ressällskap, eller kanske beskydd, hade de operasångaren Carl Fredrik Lundqvist, mest känd som ”Lunkan”. Trion fortsatte ge konserter fram till våren 1883 då den upplöstes i samband med att Hilma Åberg gifte sig med Lunkan. Året därpå gifte sig Hilma och Vilhelm Svedbom. Nu fick Hilma Svedboms liv en annan inriktning. Genom äktenskapet kom hon in i den stora kretsen av kända kulturperonsligheter som umgicks hemma hos familjen Svedbom-Limnell. Dessutom blev hon ekonomiskt oberoende. Men även som gift fortsatte hon att musicera. Hon medverkade i kammarmusiksoaréer och inte sällan framförde hon nya kompositioner av sin man. På 1890-talet inledde hon samarbete med den tysk-danska cellisten Franz Neruda, som regelbundet kom upp från Köpenhamn för att gästspela i Stockholm. Hennes medverkan vid hans soaréer blev närmast obligatoriskt. Hon var även ackompanjatör åt sångerskorna Dina Edling (invald 1887) och Julia Claussen (invald 1907).
Efter Fredrika Limnells död 1892 tog Hilma och Vilhelm Svedbom över det kulturella arvet och började hålla salong bl a. ute på Lyran. Dock fick programmen en annorlunda prägel och inriktades mer på musik. Efter sin mans död 1904 drog sig Hilma Svedbom ganska mycket tillbaka från det offentliga livet men fortsatte att hålla salong. Hon fortsatte också den filantropiska verksamhet som Fredrika Limnell hade tagit initiativ till. Till minne av sin man donerade hon 40 000 kronor till en stipendiefond som förvaltas av Musikaliska Akademien. 1916 donerade hon stora summor till bl a. läroverken för pojkar och flickor i Härnösand, svärföräldrarnas hemstad. Omkring 300 000 testamenterades oclså till Stockholms Konserförening för byggandet av ett konserthus. Fram till sin död skötte hon också sin psykiskt sjuke svåger Erik Svedbom. /BW
