Översättarinna. Invald 1889. Nya Iduns ordf. 1905–1910.
Walborg Hedberg (1859–1931) föddes rakt in i den svenska kultureliten och verkade där under hela sitt vuxna liv. Hennes far var författaren och teatermannen Frans Hedberg och modern, Amanda Broman, var skådespelerska. I syskonskaran fanns flera blivande skådespelare, dramatiker och konstnärer. Hennes lillebror Tor blev välkänd författare, Dramatenchef och ledamot av Svenska Akademien.
Walborg Hedberg fick sina första uppdrag som översättare genom faderns kontakter med Bonniers. Från 1880-talets början kom hon att fungera som ett slags “husöversättare“ åt förlaget. Hennes debutöversättning 1883 blev Raskolnikov. Roman ur ryska samhällslifvet (senare Brott och Straff) med vilken Fjodor Dostojevskij inroducerades för första gången i Sverige. Översättningen, som gavs ut i form av häften under en längre period, blev en stor succé och startskottet för en smärre Rysslandsvurm. Walborg Hedberg blev därmed en viktig förmedlare och översättare av rysk litteratur. Hon översatte i första hand från tyska och franska. Först senare började hon studera ryska.
Efter framgången med Dostojevskij följde sedan Leo Tolstoj, som blev den författare som Walborg Hedberg främst skulle förknippas med. Först ut var Anna Karenina (1885, översatt från tyska) följd av Krig och fred (1886, översatt från franska). Därefter kom Tolstojöversättningar en eller flera gånger om året ända fram till första världskriget – romaner, noveller, sagor, pamfletter och dramer. Hon sköttte Bonniers alla kontakter med Tolstoj och kom närmast att bli en svensk agent för honom.
Vid sidan av det aldrig sinande arbetet med Tolstoj översatte hon också andra ryska författare, Sonja Kovalevskys memoarer (1889) och ett par tidiga novellsamlingar av Anton Tjechov. Nästa stora ryska författare som hon introducerade på svenska var Maksim Gorkij, som fick ett enormt genomslag i början av 1900-talet. Utöver arbetet med de ryska författarna gjorde hon översättningar från franska, engelska och tyska. Av mer populära verk översatte hon historiska romaner av tysken Ernst Eckstein, barn- och undomsböcker av Frances Hodgson Burnett, äventyrsromaner av Alexandre Dumas och många andra. Hon var den första att översätta Thomas Mann till svenska då Huset Buddenbrook 1904 började ges ut i Bonniers Nya följetongen. Hon var också först med att översätta en Sherlock Holmes-roman, De fyras tecken (1891).
Även om Walborg Hedberg länge ägnade sig åt indirekt översättning, och det ofta under stor tidspress, lyckades hon alltid åstadkomma variationsrika och levande prosatexter. En del ojämnheter finns på sina ställen. Men det kan bero på att förlaget drev på produktionstakten. Att hon ständigt åtog dig nya uppdrag kan också ha berott på hennes sociala situation: hon var ogift och självförsörjande.
Vid sidan av sitt flitiga översättande hann Walborg Hedberg också med att vara aktiv i Nya Idun och delta i spexförfattandet. Att skriva spex till vårfesterna var en tradition och 1897, Stockholmsutställningens år, skrev hon tillsammans med Anna Maria Roos (invald 1895) ett spex som naturligtvis fick namnet “Till Utställningen“. Hon verkade också som bibliotekarie vid Stockholms barn- och ungdomsbibliotek (1913–18), Stockholms läsesalong (1917–20) och Nordiska Kompaniets personalbibliotek. På uppdrag av Fredrika Bremer Förbundet deltog hon i utarbetandet av en biografisk uppslagsbok, Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden (1914). Under sina sista verksamma år översatte Walborg Hedberg verk av bl a. Romain Rolland och Thomas Mann. Hennes versioner av Dumas, Gorkij och Mann skulle komma att stå sig länge och trycktes om ännu långt fram mot mitten av 1900-talet. /BW
